lördag, september 19, 2009
inte okej
FÖR ÖVRIGT:
vem säger "kneget" om sitt jobb nuförtiden? Vi passerar snart in i 10-talet, och i dom kretsar jag umgås så säger vi i alla fall "jau' har hatt' en tuff vecka på jubb"
och INGET ANNAT.
hej
vem säger "kneget" om sitt jobb nuförtiden? Vi passerar snart in i 10-talet, och i dom kretsar jag umgås så säger vi i alla fall "jau' har hatt' en tuff vecka på jubb"
och INGET ANNAT.
hej
kvällsandakt
måste ju uppdatera den här bloggen. sånt är ju viktigt. annars tappar man farten. och tappa farten, det vill man ju sannerligen ej!
Därför skriver jag ikväll. Det blir inget långt inlägg, hörni. För jag tänkte typ sova nu.
Det kliar på min fot, för jag har fått ett fett myggbett på ankeln. Minns inte när, men häromdagen på jubb så var det jäävligt svullet ska jag säger er. Så jäävla svullet!
Idag tänkte jag var effektiv. Det var nämligen dag för tvätt-tid. (det var det iofs igår också, men då tog jag inte det på så stort allvar och tvättade bara två tvättar) Tänkte alltså vara effektiv, vilket innebär att jag går upp FÖRE 7 och hänger på låset till tvättstugan o sätter igång två härliga maskiner m vittvätt för att sen springa upp o pilla med biologiplugget en stund innan timern ringer o det är dags att ta ut ur maskinerna och lägga i nytt osv osv. Fram till tolv. Jag var nere i tvättstugan tjugo över 10. Såklart. Gå upp före 7 känns så jävla gymnasietiden. Och DEN, ave maria, är ju bakom oss...
Nämen ja ni vet hur det är. När man egentligen inte MÅÅÅSTE upp så kan det vara jevvligt segt att pallra sig ur bingen. liksom. Så det hela slutade med att jag fick boka en annan tvättstuga (vi har fyra på min gård...) efter tolv och fortsätta eländet där.
Har ni förresten suttit och kollat på ett helt tvättprogram någon gång? Alltså inte en Äntligen Hemma-special TEMA TVÄTT, utan en show anordnad av en spritt språngande tvättande maskin! Det är mycket fascinerande ska jag säga er. Man kan ju se typ hur smutsen löses upp i vattnet! Fattar ni! Så coolt. Saknade bara en liten katt bredvid mig, ni vet en sån som inte heller kan släppa blicken, utan som följer varje rörelse med huvudet. Det hade varit mysigt. Men nu har jag ju ingen katt. FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA SYND OM MIG.
skämtåsido.
Ikväll har jag gjort klart den andra tredjedelen av min biologikurs. Beräknar vara klar med hela kursen när nästa vecka är över. Puh.
Imorgon och på söndag ska jag vara på utbildning med Rättvisemärkt. Sen kan jag titulera mig ambassadör. Häftigt, va?
En annan häftig grej är att jag ska sälja min system-digitalkamera och köpa en kompakt istället. Det är ballare tycker jag. Eller inte egentligen, men jag vill ha en liten en. Om ni vill ha en Nikon D50 med tillhörande 18-55-objektiv så kan ni ju spy en rad i kommentatorsfältet. Billigt & bra!!!
Ta hand om er. Bli inte som jag när ni blir stora!
PUSSHEJ
Därför skriver jag ikväll. Det blir inget långt inlägg, hörni. För jag tänkte typ sova nu.
Det kliar på min fot, för jag har fått ett fett myggbett på ankeln. Minns inte när, men häromdagen på jubb så var det jäävligt svullet ska jag säger er. Så jäävla svullet!
Idag tänkte jag var effektiv. Det var nämligen dag för tvätt-tid. (det var det iofs igår också, men då tog jag inte det på så stort allvar och tvättade bara två tvättar) Tänkte alltså vara effektiv, vilket innebär att jag går upp FÖRE 7 och hänger på låset till tvättstugan o sätter igång två härliga maskiner m vittvätt för att sen springa upp o pilla med biologiplugget en stund innan timern ringer o det är dags att ta ut ur maskinerna och lägga i nytt osv osv. Fram till tolv. Jag var nere i tvättstugan tjugo över 10. Såklart. Gå upp före 7 känns så jävla gymnasietiden. Och DEN, ave maria, är ju bakom oss...
Nämen ja ni vet hur det är. När man egentligen inte MÅÅÅSTE upp så kan det vara jevvligt segt att pallra sig ur bingen. liksom. Så det hela slutade med att jag fick boka en annan tvättstuga (vi har fyra på min gård...) efter tolv och fortsätta eländet där.
Har ni förresten suttit och kollat på ett helt tvättprogram någon gång? Alltså inte en Äntligen Hemma-special TEMA TVÄTT, utan en show anordnad av en spritt språngande tvättande maskin! Det är mycket fascinerande ska jag säga er. Man kan ju se typ hur smutsen löses upp i vattnet! Fattar ni! Så coolt. Saknade bara en liten katt bredvid mig, ni vet en sån som inte heller kan släppa blicken, utan som följer varje rörelse med huvudet. Det hade varit mysigt. Men nu har jag ju ingen katt. FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA SYND OM MIG.
skämtåsido.
Ikväll har jag gjort klart den andra tredjedelen av min biologikurs. Beräknar vara klar med hela kursen när nästa vecka är över. Puh.
Imorgon och på söndag ska jag vara på utbildning med Rättvisemärkt. Sen kan jag titulera mig ambassadör. Häftigt, va?
En annan häftig grej är att jag ska sälja min system-digitalkamera och köpa en kompakt istället. Det är ballare tycker jag. Eller inte egentligen, men jag vill ha en liten en. Om ni vill ha en Nikon D50 med tillhörande 18-55-objektiv så kan ni ju spy en rad i kommentatorsfältet. Billigt & bra!!!
Ta hand om er. Bli inte som jag när ni blir stora!
PUSSHEJ
torsdag, september 17, 2009
that´s ma donna
Girls can wear jeans
And cut their hair short
Wear shirts and boots
'Cause it's OK to be a boy
But for a boy to look like a girl is degrading
'Cause you think that being a girl is degrading
But secretly you'd love to know what it's like
Wouldn't you
What it feels like for a girl
And cut their hair short
Wear shirts and boots
'Cause it's OK to be a boy
But for a boy to look like a girl is degrading
'Cause you think that being a girl is degrading
But secretly you'd love to know what it's like
Wouldn't you
What it feels like for a girl
söndag, september 13, 2009
Hej nu
Sitter i mitt kök i den mysiga ettan med fönstret öppet. Det hörs svagt sekvenser av samtal från innergården och det ekar sådär mellan husen att det är omöjligt att veta var personerna befinner sig. Kanske i en lägenhet mittemot, eller bredvid. Kanske runt hörnet. Annars är det enda ljudet som upptar rymden här det ständiga droppandet från kranen som fortfarande inte är lagad. Fortfarande går det inte att vrida på kallvattnet, så varje spolning av vatten i köket innebär potentiell brännskada av första graden. Eller om det är tredje. Den som är värst i alla fall. Den gamla fläkten ovanför spisen, som mer är ett hål med en rund platta för, ger i och för sig också ifrån sig lite sus. Annars är det mest tyst, lite avslaget. Men inte på ett dystert sätt. Inte ens för att det är söndag. För jag är en fri man. En fri man med ett fullt vattenglas och lite smulor från en underbart mysig söndagsfrukost med morgonbullar och kaffe och live-inspelningar av Madonna i högtalarna och en snygg pojkvän på andra sidan bordet. En fri man som nyss skickat in en hemmatenta för distanskursen i biologi på Komvux och som dagen innan fick besked om att han blivit godkänd på sommarkursen i Religionsvetenskap. En fri man med hela diskbänken samt -hon fylld med disk, tvätthögar på golvet i vardagsrummet och sporadiskt utspridda travar med osorterat papper lite varstans. Men det gör inget att det ligger lite obetalda räkningar bland papperna och att informationen på Internetbanken ganska mycket påminner om tiden då ens inkomst bestod av jultidningsförsäljning och veckopeng. Det gör inget, för CSN kommer förbarma sig över mig redan i mitten av nästa vecka. Till och med med retroaktiva pengar. Det gör inget, för jag lever ju ändå.
Jag stänger fönstret när huden börjar knottra sig av de svepande vindarna som smakar höst. För tillfället känner jag mig tillfreds, sådär att jag känner mig redo att ta sats, att påbörja ett projekt. Jag tror jag börjar med att vrida åt varmvattenkranen och rensa bland tidningshögarna och källsorteringslådorna. Sen får vi se vart vi går från det.
Det här är väl helt enkelt en ny blogg. Det finns de som känner till att jag haft en period där det fötts nya bloggar med nya utseenden, syften och upplägg på löpande band, typ i stil med bebisar och blöjbyten. Ganska mycket på det sättet faktiskt, då det verkligen känts så himla nödvändigt att ömsa skinn för att få bort det som en gång skitits ut, som man helst inte längre vill kännas vid och prata om. Lite våtservett och sen på med en ny, fräsch omgång. Idag tror jag dock att jag vuxit bort från det där med blöjor. Kanske är det bara en naiv förhoppning, vi får väl se. Hursomhelst är det här ni lär finna mig när känslorna rinner till. Eller bara skitsnacket, det är väl också nåt som tiden får utvisa.
Hej och välkomna.
Mitt första inlägg dedikerar jag till min fantastiskt underbara vän Anna, som befinner sig på långresa i Australien. Jag vet att jag inte hört av mig, nästan inte alls sen du åkte iväg. Det finns många dumma och logiska förklaringar, och dom kommer komma till dig på mail. Förlåt, och jag hoppas att du har det precis så oförglömligt exceptionellt fenomenalt fisfint där borta som du förtjänar. Jag saknar dig!
Jag stänger fönstret när huden börjar knottra sig av de svepande vindarna som smakar höst. För tillfället känner jag mig tillfreds, sådär att jag känner mig redo att ta sats, att påbörja ett projekt. Jag tror jag börjar med att vrida åt varmvattenkranen och rensa bland tidningshögarna och källsorteringslådorna. Sen får vi se vart vi går från det.
Det här är väl helt enkelt en ny blogg. Det finns de som känner till att jag haft en period där det fötts nya bloggar med nya utseenden, syften och upplägg på löpande band, typ i stil med bebisar och blöjbyten. Ganska mycket på det sättet faktiskt, då det verkligen känts så himla nödvändigt att ömsa skinn för att få bort det som en gång skitits ut, som man helst inte längre vill kännas vid och prata om. Lite våtservett och sen på med en ny, fräsch omgång. Idag tror jag dock att jag vuxit bort från det där med blöjor. Kanske är det bara en naiv förhoppning, vi får väl se. Hursomhelst är det här ni lär finna mig när känslorna rinner till. Eller bara skitsnacket, det är väl också nåt som tiden får utvisa.
Hej och välkomna.
Mitt första inlägg dedikerar jag till min fantastiskt underbara vän Anna, som befinner sig på långresa i Australien. Jag vet att jag inte hört av mig, nästan inte alls sen du åkte iväg. Det finns många dumma och logiska förklaringar, och dom kommer komma till dig på mail. Förlåt, och jag hoppas att du har det precis så oförglömligt exceptionellt fenomenalt fisfint där borta som du förtjänar. Jag saknar dig!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)