man tror att man har ett moget och rationellt jävla övervägande på sin sida. att man klarar allt och står rak i ryggen vid dagens slut. men självklart hamnar man där likförbannat när mörkret lägger sig över en och man kan inget annat än vika sig för allt det där som aldrig kommer lämna den innersta inre kammaren i hjärtat. kommer jag någonsin känna mig stark? vem fan är jag?
"if only for one weekend..."
som om en och samma låt inte kunde bli mer träffande.
söndag, februari 07, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar