du borde inte röka braj, sa hon

tankar . jättemycket tankar.
och så det där som hugger tag om magen och vrider, vrider och gör att jag måste vända blicken åt ett annat håll, så fort en sån där bild ploppar upp på skärmen. människokroppen kan inte vara menad att reagera på det sättet av en sådan sak. vi borde enbart ha reproduktionsinstinkter. inte ett skit mer. inte "hej jag önskar att du bara hade undrat hur jag mådde, på riktigt hade varit intresserad och lagt ner energi på att ta reda på".

eller den här sjukliga grejen med att jag räknar sekunder från att en person loggat in på facebook tills att den skriver ett "tja". för att allt i den här världen kretsar kring mig. för att ingenting i den här världen kretsar kring mig.

hur fan kan det hänga ihop i en och samma kropp - att ena stunden bygga upp bra argument och självklara samband och teorier som klargör tydligt att jag ska umgås med människor som får mig att må bra, inte med människor som får mig att må dåligt - och i andra stunden bli golvad av samma argumentation, fast på ett sätt som får mig att längta, tråna, undra vad de dåliga människorna egentligen gör just nu. okej, nu är dom inloggade båda två. dom skriver nog till varandra nu. okej, nu pratar dom om mig. dom pratar nog inte alls om mig, jävla miffo. dom skulle aldrig nånsin få för sig att prata om mig, inte en chans i helvete att dom skulle lägga sin tid på det.

jag är ett rövhål utan möjlighet att kontrollera knipmuskeln. det fan bara väller ut skit. i tid och otid. nåde dig som står i vägen.