mig behöver ingen bry sig om, jag har ju ändå ingenting som kan förloras

tung av koffein

okej. officiellt misslyckad. på nåt sätt känns det skönt att veta. att jag inte bara har hjärnspöken som får mig att tro att jag är sämre än sanningen.

söndag idag. måndag imorgon.

någonting har hänt med livet. det är bara en lång tidsperiod som åsamkar mer och mer lidande.
trodde det var tufft att vara tonåring. lustigt att saker bara blir värre, inte bättre som det hoppades på under gymnasietiden.

there is no other way

då alla andra män visar sig vara genetiskt defekta jävla as, så måste det helt enkelt bli du och jag. fast jag tänker inte komma till dig och charma, då får fan du ta och lägga in en schysst replik. lite poesi, men inget klyschigt och inget som kan påminna mig om Ulf Lundell eller något annat manssvin.

varför varför varför varför bryr jag mig? hur kan en enda person röra upp så mycket känslor i en när den inte lägger en tanke på en själv? hur kan det ens fungera på det sättet? Hur ? HUR? Förlåt men inget hjälper, jag har pratat med Gud, försökt med sömn, sprit, nikotin, koffein, promenader, cykelturer. Ändå är jag hemsökt. Mot min vilja. Jag vill inte vara ynklig som en jävla jävla iller under ett bildäck. Är det rätt att jag ska planera mitt liv efter en person som inte ens finns i mitt liv? Mer än fucking jävla överallt, då. kul att det inte finns någonting att ens vara arg på eller sur över, mer än att jag är störd i mitt huvud. det är ju MEST det.

life versus reality

hade det varit helt okej om detta hade varit min kompis? jag hade lite dött. mest det.

Ibland tänker jag på det här med hur allt var 2009. Innan nyår utlyste jag året till att bli det bästa någonsin, och det blev verkligen helt otroligt bra . Åtminstone första halvåret. Bara nyårsafton och nyårsdagen och sedan var det framtidsplaner. Jag flanerade bland rörliga människor, vi gjorde saker vi trivdes med att göra, vi skrattade och vi kompletterade varandra. Det var vinter, det var kallt, men det jag minns är inte snö - bara hur jag trodde jag skulle bo på Sorgenfri med två fag hags, och hur jag sen istället hamnade till hälften på Majorna och till hälften på St Knut. Jag var kär, det var något sjukt över känslan av feber fastän man var pigg och pepp, något upplyftande fast ändå jävligt distraherande. Det var mycket cigaretter och det var många bussresor till Lund. Jag trivdes, det kändes bra. Jag älskade att handla mat, och göra min egen müsli. Ibland kände jag mig riktigt nöjd, jag hade kunnat leva det livet länge. Det hände saker, vi åkte på äventyr och det blev så jävla varmt och vi låg i parker. Och cyklade en massa. Västra hamnen och sommarens alla kaffefikor. Och skolan var inte tung längre, det var så mycket som löste sig så bra. Och så en kväll var det plötsligt bara några timmar kvar. Jag minns hur det regnade, hur himlens kompakta tjockmoln inte släppte genom en enda solstråle och på radion varnade de folk för att gå ut "i onödan" dagen efter. Pojkarna drack martini och de pysslade med min skylt och kvinnan i huset kom hem och rökte under fläkten och berättade allt om sitt liv för de stackars pojkarna. Jag försökte sova, nervös som ett litet as. Jag minns hur svårt det var att gå upp ur den där enorma sängen på morgonen. Jag ville ju, men inte idag. Kunde vi inte skjuta på det i alla fall EN dag? Men sen gjorde jag det bara, cyklade iväg och tog studenten. Aldrig (okej, förutom roskilde) har jag varit så genomblöt och ändå pepp. Partytältet som räddade dagen. Dom där sjuka traditionerna med talen, middagen och skratta och förstöra tvåornas körkonsert, och hur vår dricka blev konfiskerad om vi inte drack under bordet. Hur den omtöcknade ständigt pysande fyllan var så märklig att ha tillsammans med alla de där lärarna i de där lokalerna som förut haft sån respekt för mig, samtalen som mest bestod av artiga frågor och ölrapar. Sen hur vi tryckte in oss på Ariman mitt på dagen och hela klassen fick sitta och viskprata runt ett jättelitet bord för att vi blivit tillsagda om att inte föra oväsen. Och om stipendierna och betygskuverten, visselpiporna som aldrig ville sluta skära mellan väggarna. Rektorn sa '...och så vår första riksdagsledamot, här får du' och räckte fram ett kuvert med mitt namn på. Jag fnös nog mest, svalde lite skumpa. Jag vågade knappt inte kika ut genom fönstret, av någon anledning var allt så pinsamt plötsligt. Men ja, vi sprang ju ut på trappan sen, jag fann alla fina, och sen åkte vi runt den där kära staden några gånger och Spice girls och Britney var med. Ja. Det är väl alltid som det är, det där. Du förstår inte vad som hänt förrän när sommaren är slut och det är som vanligt igen. Att du inte kommer få gå dit igen, för du hör inte längre hemma.

Jag flyttade ju till Slussen sen. Sommaren fortlöpte fantastiskt fint. Underbara tider, svåra tider. Men jag minns mest solsken. Och sen gick stockholm över i september, och saker började bli allvarligare. Folk flyttade hit, folk flyttade härifrån. Hösten var på många sätt svår. Men också fin i perioder. Tror nästan det övervägande blev värre ju längre tiden löpte.
Och nu tycker jag att det kan få vända.

FÖRLÅT FÖR OINTRESSANTA ORD

Kissa kissa kissa hela jävla tiden.
Imorgon ska jag tvätta. Det känns som att jag inte har ett enda rent plagg. Men ändå går garderoben typ inte att stänga. Varför har jag så mycket skit?

Allt bara springer, springer. Fast ändå inte som på den gamla tiden då det verkligen var med joggingskorna på och med siktet inställt. Nu är det mest att någon annan springer bredvid, springer om, sparkar mot mina ben - vill att jag ska falla. Önskar mest att det var sommar och att jag var där jag var förra sommaren. I ett enda långt lyckomaraton, med planer och planer och saker löste sig.

Nu håller jag bara hoppet till våren. Och Björk är typ det bästa som Moder Jord har skapat. Om hon inte är Moder Jord återuppstånden. Tänk om det är så lätt.

Idag jobbade jag med tidningen, och träffade vår fotograf vid hans hem på Möllan och han fotade mig mot en vägg. (blev asful om någon undrade) Sen sa han 'ha det bra, baby' och jag fick för en stund en förnimmelse om att jag skulle befinna mig i Barcelona och han skulle kalla mig för 'baby' och det skulle vara varmt. Inte för att det på något sätt skulle behöva vara positivt. Bara något annat.

Fikade på stan, påtår kostade fem, cyklade till z. vi åt stark mat, hon tog morfin mot hostan. Sen åkte vi Ringlinjen runt. Som på gamla tiden.
Jag tror ändå livet blir lättare när man har cykel. Åtminstone lite lättare.

okej, jag vet att jag skriver som ett barn. Men detta är inte ett mästerverk, det är en blogg under utveckling. opretto liksom.

tror jag måste åka till österlen och skrika Alarm Call på en kulles topp. SKRIKA. tror jag måste det.
för det är fan först då livet kan börja tina.

the walls are closing in

chartersemester tack

du borde inte röka braj, sa hon

tankar . jättemycket tankar.
och så det där som hugger tag om magen och vrider, vrider och gör att jag måste vända blicken åt ett annat håll, så fort en sån där bild ploppar upp på skärmen. människokroppen kan inte vara menad att reagera på det sättet av en sådan sak. vi borde enbart ha reproduktionsinstinkter. inte ett skit mer. inte "hej jag önskar att du bara hade undrat hur jag mådde, på riktigt hade varit intresserad och lagt ner energi på att ta reda på".

eller den här sjukliga grejen med att jag räknar sekunder från att en person loggat in på facebook tills att den skriver ett "tja". för att allt i den här världen kretsar kring mig. för att ingenting i den här världen kretsar kring mig.

hur fan kan det hänga ihop i en och samma kropp - att ena stunden bygga upp bra argument och självklara samband och teorier som klargör tydligt att jag ska umgås med människor som får mig att må bra, inte med människor som får mig att må dåligt - och i andra stunden bli golvad av samma argumentation, fast på ett sätt som får mig att längta, tråna, undra vad de dåliga människorna egentligen gör just nu. okej, nu är dom inloggade båda två. dom skriver nog till varandra nu. okej, nu pratar dom om mig. dom pratar nog inte alls om mig, jävla miffo. dom skulle aldrig nånsin få för sig att prata om mig, inte en chans i helvete att dom skulle lägga sin tid på det.

jag är ett rövhål utan möjlighet att kontrollera knipmuskeln. det fan bara väller ut skit. i tid och otid. nåde dig som står i vägen.

kom och håll om mig släpp inte taget om mig

tystnad är ju ingenting. och ändå är det så himla skrämmande. avsaknad av ljudvågor i rörelse. så fruktansvärt ångestsfödande.

tänker att jag ska läsa om människor som har varit med om värre saker än jag, så är det svårt att tycka synd om sig själv. hoppas på att det funkar.

en idé

Funderar över att operera mig till identisk med Alex Schulman, som ett konstprojekt. Och sedan bara agera som honom, gå in i rollen som en av Sveriges sliskigaste pappor, psyksjukaste twittrare, den med löjligast "hej jag vet inte vad munsår/munsprickor är för jag är en enda stor, hela jag"-läppar osv osv

Ställa sig på Stortorgets scen under sista konserten på Malmöfestivalen, dra ut alla instruments sladdar och stjäla micken från en av vår samtids största artister och bara "HÅLL KÄÄÄÄÄFTEN JÄÄÄÄVLA MEDELKLASS! HÖÖÖR NI MIG?!!!!! REAAAKTIOOOOOON, hallÅÅÅÅÅ!!!"



ba tänkte.

blir sur

SNÄLLA skapa inte såna här bloggar : http://fuktigtorpargrund.blogspot.com/

alltså. vem i helvete vill läsa om ditt arbete med husgrunden? SNELA
jag ska starta en blogg för varje gång jag bajsar. DET hade gett läsarsiffror i höjden fan

hejsan allihopa (obs, du hälsar på två pers!)

ändå att man inte visste vem hon var då

Dagens tweet

elingrelsson

Mellanstadiedebatt på bussen om hästar el marsvin är bästa djuret slutade nyss med ett 'Amen din mamma ÄR ju en hora!' #dagensungdom
4 minutes ago via Snaptu



ÄNDÅ KUL

OK sov

okej. denna gången verkar spotify ha rätt med min top tracks list.
den är nämligen likt följande:

1. The Cure - Tegan & Sara
2. Break your heart - Taio Cruz
3. The Ocean - T&S
4. Arrow - T&S
5. Don't rush - T&S
6. Northshore - T&S
7. Paperback head - T&S
8. On directing - T&S
9. Hell - T&S
10. Red Belt - T&S

soap my feet

våren är avlägsen. har den nånsin varit såhär långt borta?

amy winehouse amy winehouse amy winehouse

okey Im bitter . very much that.

it's all for the best, of course it is

har jag någonsin påstått att jag är bra på det här man kallar "livet"?

synonymer.se har inte nog med ord för "as" för att beskriva mig

som om taket just föll in och golvet bara aldrig funnits där

I trust you, Jack

är det okej att börja gråta när "my heart will go on" spelas i bakgrunden?

sunday bloody sunday

man tror att man har ett moget och rationellt jävla övervägande på sin sida. att man klarar allt och står rak i ryggen vid dagens slut. men självklart hamnar man där likförbannat när mörkret lägger sig över en och man kan inget annat än vika sig för allt det där som aldrig kommer lämna den innersta inre kammaren i hjärtat. kommer jag någonsin känna mig stark? vem fan är jag?

"if only for one weekend..."
som om en och samma låt inte kunde bli mer träffande.

äntligen ett fullkomligt sammanhängade inlägg

Alltså jag ÄLSKAR vimmelbilder. Okej att jag är extremt visuell-nördig genom min fotopassion and so on, men alltså vimmelbilder står i en klass för sig själv. QX har publicerat en del fantastiska godbitar på senaste tiden.

Bland annat när Fredrik Eklund ...

(ni vet sonen till fd chefsekonomen på SEB och även ex-kollega med Carl Bildt som gjorde bögporr, med filmen "The Hole" i täten, och sedan dess blev erkänd som rumsren mingelkändis i diverse olika sammanhang. Därefter har han cashat in pengar på typ samtliga olika sätt som finns att tillgå, nu senast real estate business i New York. Sålt lägga till Cameron Diaz bl a...Hur många porrskådespelerskOR ser ni för övrigt sitta i diverse tv-soffor eller mys-samtala spaltmeter i diverse samhällsmagasin och dagstidningar, ryggdunkade av MINISTRAR och delar av finanseliten?!)

...hade releasefest för sitt nya bolag Eklund Stockholm New York. Och förutom att det typ bara är creme de la creme som närvarar, så lägger man märke särskilt till EN sak - DENNA bilden :



"Jamen jag hinner inom apoteket och hämta ut mina receptbelagda ångestdämpande i 500-pack innan vimlet på Stureplan med Stockholmsgräddhyllan...Jomen, det gör jag!"

GOMMAN. ta iaf med dig en väska nästa gång!

time after time I think oh lord what's the use

måste bara få inflika att den här låten är bra

bang

älskar när man spelar så dåligt i hjärter att man kammar hem samtliga poäng i omlopp UTAN att det var meningen, o därmed får noll points. ändå grymt. hatar 3 ikväll för att dom typ tagit ner masten som ska sitta på mitt tak o ge mig asbra Internet. just nu har jag inte ens en plupp . därav kortspelande.

trust your head around. it's all around you

jag älskar björk. har alltid gjort, kommer alltid göra.

UTAN TVEKAN är det den största konsertupplevelsen jag nånsin varit med om (nej, två-centimeter-från-mando-diao-på-folk&rock-i-lund-konserten platsar inte) när hon uppträdde på Roskilde 07 och det var mitt i ett naturkatastrofsliknande skyfall som pågått i över en vecka och vi stod i flera timmar i vatten till knäna tillsammans med tiotusentals andra förväntansfulla, trängdes mot ett kravallstaket och det fanns inte en enda varm/torr plats på min kropp kvar. Och så SVÄVAR hon in på scenen. Allt var grått och segt och klibbigt, så som ett under är bokstavligen hela regnbågen på plats. BJÖRK. Bland det absolut största i musikhistorien, ever. Och allt blir plötsligt så oviktigt och bara jävligt distant, och hela jag lyfts från det enorma lerträsket och upp i hennes oslagbara vibrato under All is full of love. Och det finns liksom ingen jävla tvekan över huvud taget om att det är så det är just då och där. All IS full of love.

GYNNING HAR SLUTAT BLOGGA!!!!!!!!

attention please! allas våran carro har alltså slutat blogga

JAG ÄR SÅ LEEEEEEEEEEEEEEEESSSSSSSSSSEN


sen har jag ångest över utbildningar också.

MEN ASSÅ GYNNING, när jag just börjat följa dig på bloglovin. hur i helskotta ska jg överleva den sibiriska kylan utan dina putande läppar mot mitt datorfönster?

utom pendlingsavstånd

tycker detta är så jävla bra. eller liksom dåligt, men typ bra jävla ironiskt. ja

"Att söka studentbostad hos MKB

MKB prioriterar i första hand dig som är studerande vid Malmö Högskola, Högskola i Malmö eller KY-Utbildning i Malmö och som bor utom pendlingsavstånd till Malmö. Med utom pendlingsavstånd menas mer än 1,5 tim enkel resa."

URSÄKTA, men pendla DU en o en halv timme ENKEL resa utan att klaga. NÄ

skräcken

framtiden är ett jävla kaos.

tre miljarder möjligheter och samtidigt femton tusen miljoner käppar i hjulet och aspekter och faktorer att ta i beaktning.

man vill ju bara gosa med sin vovve och villa och vulva tills den sista dagen kommer.
kanske är det bästa bara att tänka att den sista dagen kan ha varit idag, och göra valen utifrån faktumet att det inte avgör hela världens framtid?

men det där med vovve låter i alla fall lockande.

repeat 'til fade

vissa dagar, vissa stunder. då vill jag bara flytta. skapa mig något nytt, något annorlunda. och slippa tänka på alla omständigheter, behörigheter, nödvändigheter...

varför känns det som att det är någon som har lurat en? som att man bara gör allt i livet åt någon annan? som att det inte är något där som är mitt eget.

Have you ever tried sleeping with a broken heart? Well, you could try sleeping in my bed

Älskar Alicia. Älskar denna låten. Så jävla träffande video.
När hon visar hur fantastisk en människa kan vara genom att sprida så mycket värme och kärlek till andra, men samtidigt totalt sakna förmågan att ge något liknande till sig själv. *blödig*

januari

ok då. eftersom det numera är så lätt att blogga från mobilen så får man väl se till att det blir lite skrivet...Meh just nu måste det bli frulle!